De stater som är medlemmar av Samväldet av Oberoende Stater, parter i denna konvention, nedan kallade de fördragsslutande parterna,
som utgår från strävan att tillförsäkra medborgare i de fördragsslutande parterna och personer som är bosatta på deras territorier, inom alla fördragsslutande parter, samma rättsskydd avseende personliga och förmögenhetsrättsliga rättigheter som deras egna medborgare,
som fäster stor vikt vid utvecklingen av samarbete inom området för rättshjälp från rättsliga institutioner i civilrättsliga, familjerättsliga och straffrättsliga frågor, har enats om följande:
Avdelning I. ALLMÄNNA BESTÄMMELSER
Del I. Rättsskydd
Artikel 1. Beviljande av rättsskydd
1. Medborgare i var och en av de fördragsslutande parterna, samt personer som är bosatta på dess territorium, åtnjuter på territorierna för alla andra fördragsslutande parter, avseende sina personliga och förmögenhetsrättsliga rättigheter, samma rättsskydd som de egna medborgarna i denna fördragsslutande part.
2. Medborgare i var och en av de fördragsslutande parterna, samt andra personer som är bosatta på dess territorium, har rätt att fritt och utan hinder vända sig till domstolar, åklagarmyndigheter, inrikesorgan och andra institutioner i andra fördragsslutande parter, till vilkas behörighet civilrättsliga, familjerättsliga och straffrättsliga frågor hör (nedan kallade rättsliga institutioner), kan uppträda inför dem, lämna in framställningar, väcka talan och utföra andra processuella handlingar på samma villkor som medborgarna i denna fördragsslutande part.
3. Bestämmelserna i denna konvention tillämpas även på juridiska personer som har bildats i enlighet med lagstiftningen i de fördragsslutande parterna.
Artikel 2. Befrielse från avgifter och ersättning för kostnader
1. Medborgare i var och en av de fördragsslutande parterna och personer som är bosatta på dess territorium befrias från betalning och ersättning av rättegångs- och notarieavgifter och kostnader, samt åtnjuter kostnadsfri rättshjälp på samma villkor som de egna medborgarna.
2. De förmåner som anges i punkt 1 i denna artikel omfattar alla processuella handlingar som utförs i detta mål, inklusive verkställighet av beslut.
Artikel 3. Inlämnande av handling om familje- och förmögenhetsförhållanden
1. De förmåner som avses i artikel 2 beviljas på grundval av ett dokument om sökandens familje- och förmögenhetsförhållanden. Detta dokument utfärdas av den behöriga myndigheten i den avtalsslutande parten på vars territorium sökanden har sin hemvist eller vistelseort.
2. Om sökanden inte har hemvist eller vistelseort på någon av de avtalsslutande parternas territorium, är det tillräckligt att lägga fram ett dokument utfärdat av den berörda diplomatiska beskickningen eller konsulära myndigheten hos den avtalsslutande part vars medborgare sökanden är.
3. Den myndighet som fattar beslut i ärendet om beviljande av förmåner kan begära ytterligare uppgifter eller nödvändiga förklaringar från den myndighet som utfärdat dokumentet.
Del II. Rättslig hjälp
Artikel 4. Tillhandahållande av rättslig hjälp
1. Rättsliga myndigheter i de avtalsslutande parterna tillhandahåller rättslig hjälp i civilrättsliga, familjerättsliga och straffrättsliga mål i enlighet med bestämmelserna i denna konvention.
2. Rättsliga myndigheter tillhandahåller rättslig hjälp även till andra myndigheter i de mål som anges i punkt 1 i denna artikel.
Artikel 5. Förbindelseordning
Vid genomförandet av denna konvention står de behöriga rättsliga myndigheterna i de avtalsslutande parterna i förbindelse med varandra genom sina centrala, territoriella och andra organ, om inte annan förbindelseordning fastställs i denna konvention. De avtalsslutande parterna fastställer en förteckning över sina centrala, territoriella och andra organ som är behöriga att upprätthålla direkta förbindelser, och underrättar depositarien om detta.
Artikel 6. Omfattning av rättslig hjälp
De fördragsslutande parterna ger varandra rättslig hjälp genom att utföra processuella och andra åtgärder som föreskrivs i lagstiftningen hos den anmodade fördragsslutande parten, inbegripet: upprättande och översändande av handlingar, genomförande av syner, husrannsakningar, beslag, överlämnande av bevisföremål, genomförande av expertis, förhör av parter, tredje man, misstänkta, tilltalade, målsägande, vittnen, experter, eftersökning av personer, genomförande av straffrättslig förföljelse, utlämning av personer för att ställa dem inför straffrättsligt ansvar eller verkställa dom, erkännande och verkställighet av domstolsbeslut i civilmål, domar i fråga om civilrättsligt skadeståndsanspråk, exekutiva påskrifter, samt genom delgivning av handlingar.
Artikel 7. Innehåll och form för en framställning om rättslig hjälp
1. I en framställning om rättslig hjälp ska följande anges:
a) den anmodade myndighetens namn;
b) den anmodande myndighetens namn;
c) målets beteckning för vilket rättslig hjälp begärs;
d) för- och efternamn på parter, vittnen, misstänkta, tilltalade, åtalade, dömda eller målsägande, deras hemvist och vistelseort, medborgarskap, yrke, och för brottmål även födelseort och födelsedatum samt, om möjligt, föräldrarnas för- och efternamn; för juridiska personer – deras namn, juridiska adress och/eller säte;
e) om det finns företrädare för de personer som anges i punkt ”d”, deras för- och efternamn samt adresser;
f) framställningens innehåll samt andra uppgifter som är nödvändiga för dess verkställighet;
g) för brottmål även en beskrivning och rubricering av den begångna gärningen samt uppgifter om skadans omfattning, om skada har orsakats till följd av gärningen.
2. I en framställning om delgivning av en handling ska även mottagarens exakta adress och den handling som ska delges anges.
3. Framställningen ska undertecknas och förses med den anmodande myndighetens sigill.
Artikel 8. Verkställighetsförfarande
1. Vid verkställande av en begäran om rättslig hjälp tillämpar den anmodade myndigheten lagstiftningen i sitt eget land. På begäran av den ansökande myndigheten får den även tillämpa processuella regler från den ansökande avtalsslutande parten, förutsatt att de inte strider mot lagstiftningen i den anmodade avtalsslutande parten.
2. Om den anmodade myndigheten inte är behörig att verkställa begäran, vidarebefordrar den den till den behöriga myndigheten och underrättar den ansökande myndigheten om detta.
3. På begäran av den ansökande myndigheten ska den anmodade myndigheten i god tid meddela denna och berörda parter om tid och plats för verkställandet av begäran, så att de kan närvara vid verkställandet i enlighet med lagstiftningen i den anmodade avtalsslutande parten.
4. Om den exakta adressen till den person som anges i begäran är okänd, ska den anmodade myndigheten, i enlighet med lagstiftningen i den avtalsslutande parten på vars territorium den befinner sig, vidta nödvändiga åtgärder för att fastställa adressen.
5. Efter att begäran har verkställts återlämnar den anmodade myndigheten handlingarna till den ansökande myndigheten; om rättslig hjälp inte kunde ges, underrättar den samtidigt om de omständigheter som hindrar verkställandet av begäran och återlämnar handlingarna till den ansökande myndigheten.
Artikel 9. Transport av vittnen, målsägande, civilrättsliga svarande, deras företrädare, experter
1. Ett vittne, en målsägande, en civilrättslig kärande, en civilrättslig svarande och deras företrädare, samt en expert som, efter en kallelse som delgivits av den anmodade avtalsslutande partens myndighet, inställer sig vid den ansökande avtalsslutande partens rättsliga myndighet, får, oavsett sin nationalitet, inte på dess territorium åtalas eller straffas i brottmål eller administrativt, tas i förvar eller utsättas för straff för en handling som begåtts före överskridandet av dess statsgräns. Sådana personer får inte heller åtalas, tas i förvar eller utsättas för straff i samband med deras vittnesmål eller utlåtanden som experter i anslutning till det brottmål som är föremål för förfarandet.
2. De personer som avses i punkt 1 i denna artikel förlorar den garanti som föreskrivs i den punkten om de inte lämnar den begärande avtalsslutande partens territorium, trots att de har möjlighet att göra det inom 15 dagar från den dag då den rättsliga myndighet som förhör dem meddelar dem att deras närvaro inte längre är nödvändig. I denna tidsfrist räknas inte den tid under vilken dessa personer utan egen förskyllan inte kunde lämna den begärande avtalsslutande partens territorium.
3. Vittne, sakkunnig samt målsägande och dennes lagliga företrädare ersätts av den begärande avtalsslutande parten för kostnader i samband med resa och vistelse i den begärande staten, liksom för utebliven lön för dagar då de varit borta från arbetet; den sakkunnige har även rätt till ersättning för utförandet av sakkunnigutredningen. I kallelsen ska anges vilka betalningar de kallade personerna har rätt att erhålla; på deras begäran betalar den rättsliga myndigheten i den begärande avtalsslutande parten ut ett förskott för att täcka motsvarande kostnader.
4. Kallelse av de personer som avses i punkt 1 i denna artikel och som är bosatta på en avtalsslutande parts territorium till en rättslig myndighet i en annan avtalsslutande part får inte innehålla hot om tvångsmedel vid utebliven inställelse.
Artikel 10. Uppdrag om delgivning av handlingar
1. Den anmodade rättsliga myndigheten verkställer delgivning av handlingar i enlighet med det förfarande som gäller i dess stat, om de handlingar som ska delges är avfattade på dess språk eller på ryska språket eller är försedda med översättning till dessa språk. I annat fall överlämnar den handlingarna till mottagaren om denne frivilligt samtycker till att ta emot dem.
2. Om handlingar inte kan delges på den adress som anges i uppdraget, vidtar den anmodade rättsliga myndigheten på eget initiativ de åtgärder som är nödvändiga för att fastställa adressen. Om det visar sig omöjligt för den anmodade rättsliga myndigheten att fastställa adressen, underrättar den den anmodande myndigheten om detta och återlämnar de handlingar som ska delges.
Artikel 11. Bekräftelse av delgivning av handlingar
Överlämnandet av handlingar bekräftas genom ett mottagningsbevis, undertecknat av den person som handlingen överlämnats till och försett med den begärande institutionens officiella stämpel, samt innehållande uppgift om datum för överlämnandet och underskrift av den anställde vid institutionen som överlämnar handlingen, eller genom ett annat dokument utfärdat av denna institution, i vilket sätt, plats och tid för överlämnandet ska anges.
Artikel 12. Befogenheter för diplomatiska beskickningar och konsulära myndigheter
1. De fördragsslutande parterna har rätt att överlämna handlingar till egna medborgare genom sina diplomatiska beskickningar eller konsulära myndigheter.
2. De fördragsslutande parterna har rätt att på uppdrag av sina behöriga myndigheter förhöra egna medborgare genom sina diplomatiska beskickningar eller konsulära myndigheter.
3. I de fall som anges i punkterna 1 och 2 i denna artikel får tvångsmedel eller hot om sådana inte användas.
Artikel 13. Handlingars giltighet
1. Handlingar som inom en av de fördragsslutande parternas territorium har upprättats eller bestyrkts av en institution eller en särskilt bemyndigad person inom ramen för deras befogenheter och i föreskriven form samt försetts med sigillstämpel, ska accepteras inom de andra fördragsslutande parternas territorier utan någon särskild bestyrkning.
2. Handlingar som inom en av de fördragsslutande parternas territorium betraktas som officiella handlingar, ska inom de andra fördragsslutande parternas territorier ha samma beviskraft som officiella handlingar.
Artikel 14. Översändande av civilståndshandlingar och andra handlingar
1. De fördragsslutande parterna förbinder sig att på begäran översända till varandra, utan översättning och kostnadsfritt, intyg om registrering av civilståndshändelser direkt genom de fördragsslutande parternas civilståndsregistermyndigheter, med underrättelse till medborgarna om översändandet av handlingarna.
2. De fördragsslutande parterna förbinder sig att på begäran översända till varandra, utan översättning och kostnadsfritt, handlingar om utbildning, anställningstid och andra handlingar som rör personliga eller förmögenhetsrättsliga rättigheter och intressen för medborgare i den anmodade fördragsslutande parten och andra personer som är bosatta på dess territorium.
Artikel 15. Information om rättsliga frågor
De centrala rättsliga myndigheterna i de fördragsslutande parterna ska på begäran tillhandahålla varandra uppgifter om den inhemska lagstiftning som är eller har varit i kraft på deras territorium och om praxis för dess tillämpning av rättsliga myndigheter.
Artikel 16. Fastställande av adresser och andra uppgifter
1. De fördragsslutande parterna ska på begäran, i enlighet med sin lagstiftning, ge varandra hjälp med att fastställa adresser till personer som är bosatta på deras territorier, om detta är nödvändigt för att utöva deras medborgares rättigheter. Den begärande fördragsslutande parten ska därvid lämna de uppgifter den har för att fastställa adressen till den person som anges i begäran.
2. De rättsliga myndigheterna i de fördragsslutande parterna ska ge varandra hjälp med att fastställa arbetsplats och inkomst för personer som är bosatta på den anmodade fördragsslutande partens territorium och mot vilka förmögenhetsrättsliga krav har framställts vid de rättsliga myndigheterna i den begärande fördragsslutande parten i civilrättsliga, familjerättsliga och straffrättsliga mål.
Artikel 17. Språk
I förbindelserna med varandra vid tillämpningen av denna konvention ska de rättsliga myndigheterna i de fördragsslutande parterna använda de fördragsslutande parternas officiella språk eller ryska språket. Om handlingar upprättas på de fördragsslutande parternas officiella språk ska bestyrkta översättningar till ryska språket bifogas.
Artikel 18. Kostnader för rättslig hjälp
Den anmodade fördragsslutande parten ska inte kräva ersättning för kostnader för rättslig hjälp. De fördragsslutande parterna bär själva alla kostnader som uppstår vid tillhandahållandet av rättslig hjälp på deras territorier.
Artikel 19. Vägran att lämna rättslig hjälp
En begäran om rättslig hjälp kan helt eller delvis avslås om sådan hjälp kan skada suveräniteten eller säkerheten eller strider mot lagstiftningen i den anmodade fördragsslutande parten. Vid avslag på en begäran om rättslig hjälp ska den begärande fördragsslutande parten omedelbart underrättas om skälen till avslaget.
Avdelning II. RÄTTSLIGA FÖRHÅLLANDEN I CIVILRÄTTSLIGA OCH FAMILJERÄTTSLIGA MÅL
Del I. Behörighet
Artikel 20. Allmänna bestämmelser
1. Om inte annat föreskrivs i delarna II–V i detta avsnitt, väcks talan mot personer som har hemvist inom en av de fördragsslutande parternas territorium, oavsett deras medborgarskap, vid domstolarna i denna fördragsslutande part, och talan mot juridiska personer väcks vid domstolarna i den fördragsslutande part inom vars territorium den juridiska personens ledningsorgan, dess representationskontor eller filial är beläget.
Om flera svarande med hemvist (säte) inom olika fördragsslutande parters territorier deltar i målet, prövas tvisten vid hemvisten (sätet) för någon av svarandena enligt kärandens val.
2. Domstolarna i en fördragsslutande part är även behöriga i fall då inom dess territorium:
a) handel, industriell eller annan ekonomisk verksamhet bedrivs av svarandens företag (filial);
b) en förpliktelse från det avtal som är föremål för tvisten har uppfyllts eller ska uppfyllas helt eller delvis;
c) käranden har stadigvarande hemvist eller säte i en talan om skydd av heder, värdighet och affärsrykte.
3. I talan om äganderätt och andra sakrätter till fast egendom är endast domstolarna på den ort där egendomen är belägen behöriga.
Talan mot transportörer som härrör från avtal om transport av gods, passagerare och bagage väcks på den ort där ledningen för den transportorganisation finns, till vilken reklamationen i vederbörlig ordning har framställts.
Artikel 21. Avtalad domsrätt
1. Domstolarna i de fördragsslutande parterna kan pröva mål även i andra fall, om det finns en skriftlig överenskommelse mellan parterna om att överlämna tvisten till dessa domstolar.
Den exklusiva behörighet som följer av punkt 3 i artikel 20 och andra normer som fastställs i delarna II–V i detta avsnitt, samt av den berörda fördragsslutande partens interna lagstiftning, kan dock inte ändras genom parternas överenskommelse.
2. Om det finns en överenskommelse om att överlämna tvisten, ska domstolen på svarandens begäran avsluta förfarandet i målet.
Artikel 22. Samband mellan rättegångar
1. Om ett förfarande inleds mellan samma parter, rörande samma sak och på samma grunder vid domstolar i två fördragsslutande parter, ska den domstol som inlett förfarandet senare avsluta det.
2. En genkäromål och ett krav på kvittning som härrör från samma rättsförhållande som huvudkäromålet ska prövas av den domstol som prövar huvudkäromålet.
Artikel 22-1. Begäran om åklagares deltagande i civilprocess
Åklagaren i en av de fördragsslutande parterna har rätt att vända sig till åklagaren i den andra fördragsslutande parten med en begäran om att vid domstol inleda ett mål om skydd av rättigheter och legitima intressen för medborgare i den begärande fördragsslutande parten, att delta i prövningen av sådana mål eller att till domstol i högre instans inge ett kassations- eller särskilt överklagande, samt ett överklagande i tillsynsordning av domstolsavgöranden i sådana mål.
Del II. Personlig status
Artikel 23. Rättskapacitet och handlingsförmåga
1. En fysisk persons handlingsförmåga bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande part vars medborgare personen är.
2. En statslös persons handlingsförmåga bestäms enligt lagen i det land där han eller hon har sin stadigvarande vistelseort.
3. En juridisk persons rättskapacitet bestäms enligt lagstiftningen i den stat enligt vars lagar den har bildats.
Artikel 24. Erkännande som begränsat handlingsförmögen eller omyndig. Återställande av handlingsförmåga
1. I mål om att förklara en person begränsat handlingsförmögen eller omyndig, med undantag för fall som föreskrivs i punkterna 2 och 3 i denna artikel, är domstolen i den fördragsslutande part vars medborgare personen är behörig.
2. Om en domstol i en fördragsslutande part får kännedom om grunderna för att förklara en person som är bosatt på dess territorium och som är medborgare i en annan fördragsslutande part, för begränsat handlingsförmögen eller omyndig, ska den underrätta domstolen i den fördragsslutande part vars medborgare personen är om detta.
3. Om en domstol i en fördragsslutande part, som har underrättats om grunderna för att förklara någon begränsat rättsligt handlingsfähig eller omyndig, inom tre månader inte inleder ett ärende eller meddelar sin uppfattning, ska ärendet om att förklara någon begränsat rättsligt handlingsfähig eller omyndig prövas av domstolen i den fördragsslutande part på vars territorium denna medborgare har sin hemvist. Beslutet om att förklara en person begränsat rättsligt handlingsfähig eller omyndig skickas till den behöriga domstolen i den fördragsslutande part vars medborgare personen är.
4. Bestämmelserna i punkterna 1–3 i denna artikel tillämpas i tillämpliga delar även på återställande av rättslig handlingsfähighet.
Artikel 25. Förklaring av försvunnen person och dödförklaring. Fastställande av dödsfall
1. I mål om att förklara en person försvunnen eller dödförklara denne samt i mål om fastställande av dödsfall är rättsliga myndigheter i den fördragsslutande part vars medborgare personen var vid den tidpunkt då den senast var i livet behöriga, och för andra personer – rättsliga myndigheter på den senaste hemvistorten.
2. Rättsliga myndigheter i var och en av de fördragsslutande parterna kan förklara en medborgare i en annan fördragsslutande part och en annan person som är bosatt på dess territorium försvunnen eller död, samt fastställa dennes dödsfall på begäran av på dess territorium bosatta berörda personer vars rättigheter och intressen grundar sig på lagstiftningen i denna fördragsslutande part.
3. Vid prövning av mål om förklaring av försvunnen person eller dödförklaring samt mål om fastställande av dödsfall tillämpar de rättsliga myndigheterna i de fördragsslutande parterna lagstiftningen i sin egen stat.
Del III. Familjerättsliga mål
Artikel 26. Ingående av äktenskap
Villkoren för att ingå äktenskap bestäms för var och en av de blivande makarna enligt lagstiftningen i den fördragsslutande part vars medborgare denne är, och för statslösa personer enligt lagstiftningen i den fördragsslutande part som är deras stadigvarande hemvist. Dessutom ska, avseende hinder mot äktenskap, kraven i lagstiftningen i den fördragsslutande part på vars territorium äktenskapet ingås iakttas.
Artikel 27. Makars rättsförhållanden
1. Makars personliga och förmögenhetsrättsliga förhållanden bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium de har gemensam hemvist.
2. Om en av makarna är bosatt på en fördragsslutande parts territorium och båda makarna har samma medborgarskap, bestäms deras personliga och förmögenhetsrättsliga förhållanden enligt lagstiftningen i den fördragsslutande part vars medborgare de är.
3. Om en av makarna är medborgare i en fördragsslutande part och den andra i en annan fördragsslutande part, och en av dem är bosatt på den enas territorium medan den andra är bosatt på den andra fördragsslutande partens territorium, bestäms deras personliga och förmögenhetsrättsliga förhållanden enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium de hade sin senaste gemensamma hemvist.
4. Om de personer som anges i punkt 3 i denna artikel inte har haft gemensam hemvist på de fördragsslutande parternas territorier, tillämpas lagstiftningen i den fördragsslutande part vars myndighet handlägger ärendet.
5. Makars rättsförhållanden som rör deras fasta egendom bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium denna egendom är belägen.
6. I mål om makars personliga och förmögenhetsrättsliga förhållanden är rättsliga myndigheter i den fördragsslutande part vars lagstiftning ska tillämpas i enlighet med punkterna 1-3, 5 i denna artikel behöriga.
Artikel 28. Äktenskapsskillnad
1. I mål om äktenskapsskillnad tillämpas lagstiftningen i den fördragsslutande parten vars medborgare makarna är vid tidpunkten för ansökan.
2. Om en av makarna är medborgare i en fördragsslutande part och den andra i en annan fördragsslutande part, tillämpas lagstiftningen i den fördragsslutande part vars myndighet handlägger ärendet om äktenskapsskillnad.
Artikel 29. Behörighet för de fördragsslutande parternas myndigheter
1. I mål om äktenskapsskillnad i det fall som avses i punkt 1 i artikel 28 är institutionerna i den fördragsslutande parten vars medborgare makarna är vid tidpunkten för ansökan behöriga. Om båda makarna vid tidpunkten för ansökan är bosatta på en annan fördragsslutande parts territorium, är även institutionerna i denna fördragsslutande part behöriga.
2. I mål om äktenskapsskillnad i det fall som avses i punkt 2 i artikel 28 är institutionerna i den fördragsslutande parten på vars territorium båda makarna är bosatta behöriga. Om en av makarna är bosatt på en fördragsslutande parts territorium och den andra på en annan fördragsslutande parts territorium, är institutionerna i båda fördragsslutande parter på vars territorier makarna är bosatta behöriga i mål om äktenskapsskillnad.
Artikel 30. Ogiltigförklaring av äktenskap
1. I mål om ogiltigförklaring av äktenskap tillämpas lagstiftningen i den fördragsslutande parten som i enlighet med artikel 26 tillämpades vid äktenskapets ingående.
2. Behörigheten för institutionen i mål om ogiltigförklaring av äktenskap bestäms i enlighet med artikel 27.
Artikel 31. Fastställande och bestridande av faderskap eller moderskap
Fastställande och bestridande av faderskap eller moderskap bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten vars medborgare barnet är vid födseln.
Artikel 32. Rättsförhållanden mellan föräldrar och barn
1. Föräldrars och barns rättigheter och skyldigheter, inklusive föräldrars underhållsskyldighet gentemot barn, bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium de har sin stadigvarande gemensamma hemvist, och i avsaknad av stadigvarande gemensam hemvist för föräldrar och barn bestäms deras ömsesidiga rättigheter och skyldigheter enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten vars medborgare barnet är.
På kärandens begäran i underhållsmål tillämpas lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium barnet stadigvarande är bosatt.
2. Underhållsskyldighet för vuxna barn gentemot föräldrar, samt underhållsskyldighet för andra familjemedlemmar, bestäms enligt lagstiftningen i den avtalsslutande parten på vars territorium de hade gemensam hemvist. I avsaknad av gemensam hemvist bestäms sådana skyldigheter enligt lagstiftningen i den avtalsslutande parten vars medborgare käranden är.
3. I mål om rättsförhållanden mellan föräldrar och barn är domstolen i den avtalsslutande parten behörig, vars lagstiftning ska tillämpas i enlighet med punkterna 1 och 2 i denna artikel.
4. Verkställighet av domstolsbeslut i mål som rör vårdnad om barn sker i den ordning som fastställs i lagstiftningen i den avtalsslutande parten på vars territorium barnet bor.
5. De avtalsslutande parterna bistår varandra vid efterlysning av svaranden i mål om indrivning av underhållsbidrag, när det finns skäl att anta att svaranden befinner sig på den andra avtalsslutande partens territorium och domstolen har meddelat ett beslut om att efterlysa honom eller henne.
Artikel 33. Förmyndarskap och förvaltarskap
1. Fastställande eller upphävande av förmyndarskap och förvaltarskap sker enligt lagstiftningen i den avtalsslutande parten vars medborgare den person är för vilken förmyndarskap och förvaltarskap fastställs.
2. Rättsförhållandena mellan förmyndaren och förvaltaren och den person som står under förmyndarskap och förvaltarskap regleras av lagstiftningen i den avtalsslutande parten vars myndighet har utsett förmyndaren eller förvaltaren.
3. Skyldigheten att utöva förmyndarskap eller förvaltarskap fastställs enligt lagstiftningen i den avtalsslutande parten vars medborgare den person är som utses till förmyndare eller förvaltare.
4. En medborgare i en annan avtalsslutande part kan utses till förmyndare eller förvaltare för en person som är medborgare i en avtalsslutande part, om han eller hon bor på den parts territorium där förmyndarskapet eller förvaltarskapet ska utövas.
Artikel 34. Behörighet för myndigheter i de avtalsslutande parterna i frågor om förmyndarskap och förvaltarskap
I ärenden om fastställande eller upphävande av förmyndarskap och förvaltarskap är institutionen i den fördragsslutande parten vars medborgare den person är, för vilken förmyndarskap eller förvaltarskap fastställs eller upphävs, behörig, om inte annat föreskrivs i denna konvention.
Artikel 35. Förfarande för att vidta åtgärder avseende förmyndarskap och förvaltarskap
1. Om det är nödvändigt att vidta åtgärder avseende förmyndarskap och förvaltarskap i en medborgares intresse från en fördragsslutande part, vars stadigvarande hemvist, vistelseort eller egendom befinner sig på en annan fördragsslutande parts territorium, ska institutionen i denna fördragsslutande part utan dröjsmål underrätta den institution som är behörig enligt artikel 34.
2. I brådskande fall får institutionen i den andra fördragsslutande parten vidta nödvändiga åtgärder i enlighet med sin egen lagstiftning. Den är då skyldig att utan dröjsmål underrätta den institution som är behörig enligt artikel 34. Dessa åtgärder förblir giltiga tills den institution som anges i artikel 34 fattar ett annat beslut.
Artikel 36. Förfarande för överföring av förmyndarskap eller förvaltarskap
1. Den institution som är behörig enligt artikel 34 får överföra förmyndarskap eller förvaltarskap till institutionen i en annan fördragsslutande part om den person som står under förmyndarskap eller förvaltarskap har hemvist, vistelseort eller egendom på denna fördragsslutande parts territorium. Överföringen av förmyndarskap eller förvaltarskap träder i kraft från den tidpunkt då den anmodade institutionen övertar förmyndarskapet eller förvaltarskapet och underrättar den anmodande institutionen om detta.
2. Den institution som i enlighet med punkt 1 i denna artikel har övertagit förmyndarskap och förvaltarskap utövar dessa i enlighet med lagstiftningen i sin egen stat.
Artikel 37. Adoption
1. Adoption eller dess upphävande bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande part vars medborgare adoptivföräldern är vid tidpunkten för inlämnandet av ansökan om adoption eller dess upphävande.
2. Om barnet är medborgare i den andra fördragsslutande parten, krävs vid adoption eller dess upphävande samtycke från den lagliga företrädaren och den behöriga statliga myndigheten, samt barnets samtycke, om detta krävs enligt lagstiftningen i den fördragsslutande part vars medborgare barnet är.
3. Om barnet adopteras av makar, varav den ena är medborgare i en fördragsslutande part och den andra är medborgare i en annan fördragsslutande part, ska adoptionen eller dess upphävande ske i enlighet med de villkor som föreskrivs i båda fördragsslutande parternas lagstiftning.
4. I mål om adoption eller dess upphävande är den institution i den fördragsslutande parten där adoptivföräldern är medborgare vid tidpunkten för ansökan om adoption eller dess upphävande behörig, och i det fall som avses i punkt 3 i denna artikel är den institution i den fördragsslutande parten på vars territorium makarna har eller hade sin senaste gemensamma hemvist eller vistelseort behörig.
Del IV. Förmögenhetsrättsliga förhållanden
Artikel 38. Äganderätt
1. Äganderätten till fast egendom bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium den fasta egendomen är belägen. Frågan om vilken egendom som är fast avgörs i enlighet med lagstiftningen i det land på vars territorium egendomen är belägen.
2. Äganderätten till transportmedel som ska registreras i statliga register bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium den myndighet som har utfört registreringen av transportmedlet är belägen.
3. Uppkomsten och upphörandet av äganderätt eller annan sakrätt till egendom bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium egendomen befann sig vid den tidpunkt då den handling eller annan omständighet som låg till grund för uppkomsten eller upphörandet av sådan rätt ägde rum.
4. Uppkomsten och upphörandet av äganderätt eller annan sakrätt till egendom som är föremål för en transaktion bestäms enligt lagstiftningen på den ort där transaktionen genomförs, om inte annat föreskrivs i parternas överenskommelse.
Artikel 39. Transaktionsform
1. Transaktionsformen bestäms enligt lagstiftningen på den ort där den äger rum.
2. Formen för en transaktion avseende fast egendom och rättigheter till denna bestäms enligt lagstiftningen i den avtalsslutande parten på vars territorium sådan egendom är belägen.
Artikel 40. Fullmakt
Fullmaktens form och giltighetstid bestäms enligt lagstiftningen i den avtalsslutande parten på vars territorium sådan egendom är belägen.
Artikel 41. Parternas rättigheter och skyldigheter enligt transaktionen
Parternas rättigheter och skyldigheter enligt transaktionen bestäms enligt lagstiftningen på den ort där den genomförs, om inte annat föreskrivs i parternas överenskommelse.
Artikel 42. Skadestånd
1. Förpliktelser avseende skadestånd, förutom de som härrör från avtal och andra lagliga handlingar, bestäms enligt lagstiftningen i den avtalsslutande parten på vars territorium den handling eller annan omständighet som ligger till grund för skadeståndskravet ägde rum.
2. Om skadevållaren och den skadelidande är medborgare i samma avtalsslutande part, tillämpas lagstiftningen i denna avtalsslutande part.
3. I mål som avses i punkterna 1 och 2 i denna artikel är domstolen i den avtalsslutande parten på vars territorium den handling eller annan omständighet som ligger till grund för skadeståndskravet ägde rum behörig. Den skadelidande kan även väcka talan vid domstolen i den avtalsslutande parten på vars territorium svaranden har sin hemvist.
Artikel 43. Rättegångsverksamhet
Frågor om rättegångsverksamhet avgörs enligt den lagstiftning som tillämpas för reglering av motsvarande rättsförhållande.
Del V. Arv
Artikel 44. Likhetsprincipen
Medborgare i var och en av de avtalsslutande parterna kan ärva egendom eller rättigheter på andra avtalsslutande parters territorier enligt lag eller testamente på samma villkor och i samma omfattning som medborgare i denna avtalsslutande part.
Artikel 45. Arvsrätt
1. Arvsrätten till egendom, utom i det fall som avses i punkt 2 i denna artikel, bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium arvlåtaren hade sin sista stadigvarande hemvist.
2. Arvsrätten till fast egendom bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium denna egendom är belägen.
Artikel 46. Övergång av arv till staten
Om enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten som ska tillämpas vid arv, staten är arvinge, övergår den lösa arvsegendomen till den fördragsslutande parten vars medborgare arvlåtaren var vid tidpunkten för dödsfallet, och den fasta arvsegendomen övergår till den fördragsslutande parten på vars territorium den är belägen.
Artikel 47. Testamente
En persons förmåga att upprätta och återkalla testamente, samt formen för testamente och dess återkallelse, bestäms enligt lagen i det land där testatorn hade hemvist vid tidpunkten för rättshandlingens upprättande. Ett testamente eller dess återkallelse kan dock inte förklaras ogiltigt på grund av bristande form, om den senare uppfyller kraven i lagen på den plats där det upprättades.
Artikel 48. Behörighet i arvsärenden
1. Förfaranden i arvsärenden rörande lös egendom är behöriga att handlägga myndigheterna i den fördragsslutande parten på vars territorium arvlåtaren hade hemvist vid tidpunkten för sin död.
2. Förfaranden i arvsärenden rörande fast egendom är behöriga att handlägga myndigheterna i den fördragsslutande parten på vars territorium egendomen är belägen.
3. Bestämmelserna i punkterna 1 och 2 i denna artikel tillämpas även vid prövning av tvister som uppkommer i samband med förfaranden i arvsärenden.
Artikel 49. Behörighet för diplomatisk beskickning eller konsulär myndighet i arvsärenden
I arvsärenden, inklusive arvstvister, är diplomatiska beskickningar eller konsulära myndigheter i varje avtalsslutande part behöriga att företräda (med undantag för rätten att avstå från arv) utan särskild fullmakt vid myndigheter i andra avtalsslutande parter, medborgare i sin egen stat, om de är frånvarande eller inte har utsett en företrädare.
Artikel 50. Åtgärder för att skydda arv
1. Myndigheterna i de avtalsslutande parterna vidtar i enlighet med sin lagstiftning de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa skyddet av arv som lämnats på deras territorier av medborgare i andra avtalsslutande parter, eller för att förvalta det.
2. Om åtgärder som vidtagits enligt punkt 1 i denna artikel ska den diplomatiska beskickningen eller konsulära myndigheten i den avtalsslutande part vars medborgare arvlåtaren är, utan dröjsmål underrättas. Nämnda beskickning eller myndighet får delta i genomförandet av dessa åtgärder.
3. På begäran av den rättsliga myndighet som är behörig att handlägga arvsärendet, samt av den diplomatiska beskickningen eller konsulära myndigheten, får åtgärder som vidtagits i enlighet med punkt 1 i denna artikel ändras, upphävas eller skjutas upp.
Avdelning III. ERKÄNNANDE OCH VERKSTÄLLIGHET AV DOMAR
Artikel 51. Erkännande och verkställighet av domar
Varje avtalsslutande part ska på de villkor som anges i denna konvention erkänna och verkställa följande domar som meddelats på andra avtalsslutande parters territorier:
a) domar från rättsliga myndigheter i civil- och familjerättsliga mål, inklusive av domstol fastställda förlikningar i sådana mål och notariella handlingar avseende penningförpliktelser (nedan kallade domar);
b) domar i brottmål om ersättning för skada.
Artikel 52. Erkännande av domar som inte kräver verkställighet
1. Domar som meddelats av rättsliga myndigheter i varje avtalsslutande part och som har vunnit laga kraft, och som till sin natur inte kräver verkställighet, ska erkännas på andra avtalsslutande parters territorier utan särskilt förfarande, under förutsättning att:
a) rättskipningsmyndigheterna i den anmodade fördragsslutande parten inte tidigare har meddelat ett lagakraftvunnet avgörande i samma sak;
b) målet enligt denna konvention, och i fall som inte omfattas av den, enligt lagstiftningen i den fördragsslutande part på vars territorium avgörandet ska erkännas, inte faller under den exklusiva behörigheten för rättskipningsmyndigheterna i denna fördragsslutande part.
2. Bestämmelserna i punkt 1 i denna artikel gäller även för avgöranden om förmyndarskap och förvaltarskap samt för avgöranden om äktenskapsskillnad som meddelats av myndigheter som är behöriga enligt lagstiftningen i den fördragsslutande part på vars territorium avgörandet har meddelats.
Artikel 53. Ansökan om tillstånd till verkställighet av avgörande
1. Ansökan om tillstånd till verkställighet av ett avgörande ges in till den behöriga domstolen i den fördragsslutande part där avgörandet ska verkställas. Den kan även ges in till den domstol som meddelade avgörandet i första instans. Denna domstol översänder ansökan till den domstol som är behörig att besluta i ansökan.
2. Till ansökan bifogas:
a) avgörandet eller en bestyrkt kopia därav, samt en officiell handling som visar att avgörandet har vunnit laga kraft och är verkställbart eller att det är verkställbart innan det vunnit laga kraft, om detta inte framgår av själva avgörandet;
b) en handling som visar att den part mot vilken avgörandet meddelades, och som inte deltog i processen, har blivit vederbörligen och i rätt tid kallad till domstolen, och i händelse av hennes processuella omyndighet har blivit vederbörligen företrädd;
c) en handling som bekräftar delvis verkställighet av avgörandet vid tidpunkten för dess översändande;
d) en handling som bekräftar parternas överenskommelse i mål om avtalsenlig domsrätt.
3. Ansökan om tillstånd till verkställighet av avgörandet och de bifogade handlingarna förses med bestyrkt översättning till språket i den anmodade fördragsslutande parten eller till ryska språket.
Artikel 54. Förfarande för erkännande och verkställighet av avgöranden
1. Ansökningar om erkännande och tillstånd till verkställighet av de beslut som avses i artikel 51 prövas av domstolarna i den fördragsslutande parten på vars territorium verkställigheten ska ske.
2. Den domstol som prövar en ansökan om erkännande och tillstånd till verkställighet av ett beslut begränsar sig till att fastställa att de villkor som anges i denna konvention är uppfyllda. Om villkoren är uppfyllda meddelar domstolen ett beslut om verkställighet.
3. Förfarandet för verkställighet bestäms enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium verkställigheten ska ske.
Artikel 55. Vägran att erkänna och verkställa beslut
Erkännande av de beslut som avses i artikel 52 och utfärdande av tillstånd till verkställighet kan vägras i följande fall:
a) om beslutet enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium det har meddelats inte har vunnit laga kraft eller inte är verkställbart, utom i fall då beslutet är verkställbart innan det vunnit laga kraft;
b) om svaranden inte har deltagit i förfarandet på grund av att han eller hans ombud inte i rätt tid och på vederbörligt sätt har delgivits stämningen;
c) om det i målet mellan samma parter, om samma sak och på samma grund, på den fördragsslutande partens territorium där beslutet ska erkännas och verkställas, redan tidigare har meddelats ett lagakraftvunnet beslut eller om det finns ett erkänt beslut från en domstol i en tredje stat, eller om ett förfarande i detta mål tidigare har inletts av en myndighet i denna fördragsslutande part;
d) om målet enligt bestämmelserna i denna konvention, och i fall som inte omfattas av den, enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten på vars territorium beslutet ska erkännas och verkställas, faller under dess myndighets exklusiva behörighet;
e) om det saknas en handling som bekräftar parternas avtal om avtalad domstols behörighet i målet;
f) om preskriptionstiden för verkställighet, enligt lagstiftningen i den fördragsslutande parten vars domstol verkställer uppdraget, har löpt ut.
Avdelning IV. RÄTTSLIGT BISTÅND OCH RÄTTSLIGA FÖRHÅLLANDEN I BROTTMÅL
Del 1. Utlämning
Artikel 56. Skyldighet att utlämna
1. De fördragsslutande parterna förbinder sig att i enlighet med villkoren i denna konvention på begäran utlämna till varandra personer som befinner sig på deras territorium för att ställas inför rätta eller för att verkställa en dom.
2. Utlämning för att ställas inför rätta sker för sådana handlingar som enligt lagstiftningen i den begärande och den anmodade fördragsslutande parten är straffbelagda och för vilka straffet är fängelse i minst ett år eller ett strängare straff.
3. Utlämning för att verkställa en dom sker för sådana handlingar som enligt lagstiftningen i den begärande och den anmodade fördragsslutande parten är straffbelagda och för vilka den person som begärs utlämnad har dömts till fängelse i minst sex månader eller till ett strängare straff.
Artikel 57. Vägran att utlämna
1. Utlämning sker inte om:
a) den person som begärs utlämnad är medborgare i den anmodade fördragsslutande parten;
b) vid tidpunkten för mottagandet av begäran, åtal enligt lagstiftningen i den anmodade fördragsslutande parten inte kan väckas eller domen inte kan verkställas på grund av preskription eller annan laglig grund;
c) beträffande den person som begärs utlämnad, på den anmodade fördragsslutande partens territorium för samma brott har meddelats en dom eller ett beslut om nedläggning av förundersökningen som har vunnit laga kraft;
d) brottet enligt lagstiftningen i den begärande eller den anmodade fördragsslutande parten är ett målsägandebrott (efter målsägandens ansökan).
2. Utlämning kan vägras om brottet för vilket utlämning begärs har begåtts på den anmodade fördragsslutande partens territorium.
3. Vid vägran att utlämna ska den begärande fördragsslutande parten informeras om grunderna för vägran.
Artikel 58. Begäran om utlämning
1. En begäran om utlämning ska innehålla följande uppgifter:
a) namnet på den begärande och den anmodade institutionen;
b) en beskrivning av de faktiska omständigheterna kring gärningen och texten till den begärande avtalsslutande partens lag, på grundval av vilken gärningen anses vara ett brott, med angivande av det straff som lagen föreskriver;
c) efternamn, förnamn och patronymikon för den person som ska utlämnas, dennes födelseår, medborgarskap, hemvist eller vistelseort, om möjligt – en beskrivning av utseendet, fotografi, fingeravtryck och andra uppgifter om dennes identitet;
d) uppgifter om storleken på den skada som brottet har orsakat.
2. Till begäran om utlämning för att inleda ett straffrättsligt förfarande ska en bestyrkt kopia av beslutet om häktning bifogas.
3. Till begäran om utlämning för verkställighet av en dom ska en bestyrkt kopia av domen med anteckning om att den har vunnit laga kraft samt texten till den straffrättsliga bestämmelse på grundval av vilken personen dömts bifogas. Om den dömde redan har avtjänat en del av straffet, ska även uppgifter om detta lämnas.
4. Begäran om utlämning och de handlingar som bifogas den ska upprättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 17.
Artikel 59. Kompletterande uppgifter
1. Om en begäran om utlämning inte innehåller alla nödvändiga uppgifter, får den anmodade avtalsslutande parten begära kompletterande uppgifter, för vilket en frist på upp till en månad fastställs. Denna frist kan förlängas med ytterligare upp till en månad på begäran av den begärande avtalsslutande parten.
2. Om den begärande avtalsslutande parten inte inom den fastställda fristen lämnar de kompletterande uppgifterna, ska den anmodade avtalsslutande parten frige den person som har tagits i förvar.
Artikel 60. Eftersökning och häktning för utlämning
Vid mottagande av en begäran om utlämning ska den anmodade avtalsslutande parten omedelbart vidta åtgärder för att eftersöka och häkta den person vars utlämning begärs, utom i de fall då utlämning inte kan ske.
Artikel 61. Häktning eller frihetsberövande innan begäran om utlämning har mottagits
1. Den person som begärs utlämnad får, på framställan, tas i förvar och hållas i förvar även innan begäran om utlämning har mottagits. Framställan ska innehålla en hänvisning till beslutet om häktning eller till en lagakraftvunnen dom samt en uppgift om att begäran om utlämning kommer att framställas senare. Framställan om häktning innan begäran om utlämning har mottagits får översändas per post, telegram, telex eller telefax.
2. En person får gripas även utan en sådan framställan som avses i punkt 1 i denna artikel, om det finns skäl enligt lagstiftningen att misstänka att personen har begått ett brott på den andra avtalsslutande partens territorium som medför utlämning.
3. Om häktning eller gripande innan begäran om utlämning har mottagits ska den andra avtalsslutande parten omedelbart underrättas.
Artikel 61-1. Eftersökning av person innan begäran om utlämning har mottagits
1. De avtalsslutande parterna ska på uppdrag genomföra eftersökning av en person innan begäran om utlämning har mottagits, om det finns skäl att anta att personen kan befinna sig på den anmodade avtalsslutande partens territorium.
2. Uppdraget om eftersökning ska upprättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 och ska innehålla en så fullständig beskrivning som möjligt av den eftersökta personen tillsammans med all annan information som gör det möjligt att fastställa dennes vistelseort, en begäran om att personen tas i förvar med angivande av att en begäran om utlämning av personen kommer att framställas.
3. Till uppdraget om eftersökning ska bifogas en bestyrkt kopia av den behöriga myndighetens beslut om häktning eller av en lagakraftvunnen dom, uppgifter om den oavtjänade delen av straffet samt fotografi och fingeravtryck (om sådana finns).
4. Om den eftersökta personen tas i förvar eller om andra resultat av eftersökningen ska den begärande avtalsslutande parten omedelbart informeras.
Artikel 61-2. Beräkning av häktningstid
Tiden för frihetsberövande av en person som har tagits i förvar i enlighet med bestämmelserna i artiklarna 60, 61, 61-1 i denna konvention, vid utlämning, räknas in i den totala frihetsberövandetiden som föreskrivs i lagstiftningen hos den avtalsslutande part till vilken personen har utlämnats.
Artikel 62. Frigivning av en person som har gripits eller tagits i förvar
1. En person som har tagits i förvar enligt punkt 1 i artikel 61 och artikel 61-1 ska friges om en anmälan från den begärande avtalsslutande parten om behovet av att frige personen inkommer, eller om begäran om utlämning med alla bifogade handlingar som föreskrivs i artikel 58 inte har mottagits av den anmodade avtalsslutande parten inom fyrtio dagar från dagen för frihetsberövandet.
2. En person som har gripits enligt punkt 2 i artikel 61 ska friges om en framställning om att ta personen i förvar i enlighet med punkt 1 i artikel 61 inte inkommer inom den tid som föreskrivs i lagstiftningen för gripande.
Artikel 63. Uppskov med utlämning
Om en person som begärs utlämnad har ställts inför straffrättsligt ansvar eller dömts för ett annat brott på den anmodade avtalsslutande partens territorium, kan utlämningen skjutas upp tills det straffrättsliga förfarandet har avslutats, domen har verkställts eller personen har frigetts från straffet.
Artikel 64. Tillfällig utlämning
1. Om uppskov med utlämning enligt artikel 63 kan medföra att preskriptionstiden för straffrättsligt förfarande löper ut eller skada utredningen av brottet, kan den person som begärs utlämnad på framställning utlämnas tillfälligt.
2. Den person som har utlämnats tillfälligt ska återlämnas efter det att den straffrättsliga åtgärd för vilken personen utlämnades har genomförts, dock senast inom tre månader från dagen för överlämnandet. I motiverade fall kan tiden förlängas.
Artikel 65. Konkurrerande utlämningsframställningar
Om utlämningsframställningar inkommer från flera stater avgör den anmodade avtalsslutande parten självständigt vilken av dessa framställningar som ska bifallas.
Artikel 66. Begränsningar av straffrättsligt förfarande mot den utlämnade personen
1. Utan samtycke från den anmodade avtalsslutande parten får den överlämnade personen inte ställas inför straffrättsligt ansvar eller utsättas för straff för ett brott som begåtts före överlämnandet och för vilket personen inte har överlämnats.
2. Utan samtycke från den anmodade avtalsslutande parten får personen inte heller överlämnas till en tredje stat.
3. Samtycke från den anmodade avtalsslutande parten krävs inte om den överlämnade personen inte lämnar den anmodande avtalsslutande partens territorium inom en månad efter det att straffförfarandet har avslutats, eller vid fällande dom inom en månad efter det att straffet har avtjänats eller eftergiften av straffet, eller om personen frivilligt återvänder dit. I denna tidsfrist räknas inte den tid under vilken den överlämnade personen inte kunde lämna den anmodande avtalsslutande partens territorium.
Artikel 67. Överlämnande av den överlämnade personen
Den anmodade avtalsslutande parten underrättar den anmodande avtalsslutande parten om plats och tid för överlämnandet. Om den anmodande avtalsslutande parten inte tar emot den person som ska överlämnas inom 15 dagar efter det fastställda överlämnandedatumet, ska personen friges från häktet.
Artikel 67-1. Förnyat gripande eller omhändertagande
Frigivning av en person i enlighet med punkt 2 i artikel 59, punkterna 1 och 2 i artikel 62 och artikel 67 hindrar inte ett förnyat gripande och omhändertagande i syfte att överlämna den begärda personen om en begäran om överlämnande senare inkommer.
Artikel 68. Förnyat överlämnande
Om den överlämnade personen undandrar sig straffrättslig förföljelse eller avtjänande av straff och återvänder till den anmodade avtalsslutande partens territorium, ska personen på ny begäran överlämnas utan att de handlingar som nämns i artiklarna 58 och 59 läggs fram.
Artikel 69. Underrättelse om resultatet av straffrättsligt förfarande
De avtalsslutande parterna underrättar varandra om resultatet av straffrättsligt förfarande mot den person som överlämnats till dem. På begäran skickas även en kopia av det slutgiltiga beslutet.
Artikel 70. Transittransport
1. En avtalsslutande part ska, på begäran av en annan avtalsslutande part, tillåta transittransport genom sitt territorium av personer som utlämnats till en annan avtalsslutande part eller tillfälligt överlämnats av en tredje stat.
2. En begäran om tillstånd för sådan transport behandlas i samma ordning som en begäran om utlämning.
3. Den anmodade avtalsslutande parten ska tillåta transittransport på det sätt som den anser mest lämpligt.
Artikel 71. Kostnader i samband med utlämning och transittransport
Kostnader i samband med utlämning eller tillfälligt överlämnande bärs av den avtalsslutande part på vars territorium de uppstått, medan kostnader i samband med transittransport bärs av den avtalsslutande part som har framställt begäran om sådan transport.
Del 2. Genomförande av straffrättslig förföljelse
Artikel 72. Skyldighet att genomföra straffrättslig förföljelse
1. Varje avtalsslutande part förbinder sig att på uppdrag av en annan avtalsslutande part, i enlighet med sin egen lagstiftning, inleda straffrättslig förföljelse mot egna medborgare som misstänks för att ha begått ett brott på den anmodande avtalsslutande partens territorium.
2. Om det brott för vilket ett ärende har inletts medför civilrättsliga anspråk från personer som lidit skada till följd av brottet, ska dessa anspråk, om de framställer en begäran om skadestånd, behandlas i samma ärende.
Artikel 73. Uppdrag om genomförande av straffrättslig förföljelse
1. Ett uppdrag om genomförande av straffrättslig förföljelse ska innehålla:
a) den anmodande myndighetens namn;
b) en beskrivning av den gärning för vilken uppdraget om förföljelse har lämnats;
c) så exakt uppgift som möjligt om tid och plats för gärningens utförande;
d) texten till den lagbestämmelse i den anmodande avtalsslutande parten på grundval av vilken gärningen anses vara ett brott, samt texten till andra lagbestämmelser som har väsentlig betydelse för handläggningen av ärendet;
e) den misstänktes efternamn och förnamn, hans medborgarskap samt andra uppgifter om hans identitet;
e) ansökan från målsägande i brottmål som inleds på målsägandens begäran, samt ansökningar om skadestånd;
f) uppgift om skadans omfattning som orsakats av brottet.
Till begäran bifogas de material från brottsutredningen som den begärande fördragsslutande parten har tillgång till, samt bevisning.
2. När den begärande fördragsslutande parten överlämnar ett inlett brottmål, fortsätter utredningen av detta mål av den anmodade fördragsslutande parten i enlighet med dess egen lagstiftning. Varje handling i målet ska bestyrkas med stämpel från den behöriga rättsliga myndigheten hos den begärande fördragsslutande parten.
3. Begäran och bifogade handlingar upprättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 18.
4. Om den tilltalade vid tidpunkten för översändandet av begäran om åtal är frihetsberövad på den begärande fördragsslutande partens territorium, överförs han eller hon till den anmodade fördragsslutande partens territorium.
Artikel 74. Underrättelse om resultatet av brottsutredningen
Den anmodade fördragsslutande parten är skyldig att underrätta den begärande fördragsslutande parten om det slutliga beslutet. På begäran av den begärande fördragsslutande parten översänds en kopia av det slutliga beslutet.
Artikel 75. Konsekvenser av ett beslut
Om en fördragsslutande part i enlighet med artikel 72 har fått en begäran om att inleda brottsutredning efter det att en dom har vunnit laga kraft eller ett annat slutligt beslut har fattats av en myndighet hos den anmodade fördragsslutande parten, får brottmålet inte inledas av myndigheterna hos den begärande fördragsslutande parten, och ett redan inlett mål ska inte läggas ned.
Artikel 76. Förmildrande eller försvårande omständigheter
Varje fördragsslutande part ska vid utredning av brott och prövning av brottmål i domstol beakta de förmildrande omständigheter som föreskrivs i den fördragsslutande partens lagstiftning, oavsett på vilken fördragsslutande parts territorium de har uppkommit.
Artikel 76-1. Erkännande av domar
Vid avgörande av frågor om att förklara en person som särskilt farlig återfallsförbrytare, om fastställande av att brott har begåtts upprepade gånger och att skyldigheter i samband med villkorlig dom, uppskjuten verkställighet av dom eller villkorlig frigivning har överträtts, får rättsliga institutioner hos de fördragsslutande parterna erkänna och beakta domar som meddelats av domstolar (tribunaler) i den tidigare Sovjetunionen och de unionsrepubliker som ingick i den, samt av domstolar hos de fördragsslutande parterna.
Artikel 77. Förfarande för prövning av mål som är underställda domstolar hos två eller flera fördragsslutande parter
Vid åtal mot en person eller en grupp personer för flera brott, där målen är underställda domstolar hos två eller flera fördragsslutande parter, är domstolen hos den fördragsslutande part på vars territorium förundersökningen har slutförts behörig att pröva dem. I detta fall prövas målet enligt rättegångsreglerna hos denna fördragsslutande part.
Del 3. Särskilda bestämmelser om rättslig hjälp och rättsförhållanden i brottmål
Artikel 78. Överlämnande av föremål
1. De fördragsslutande parterna förbinder sig att på begäran överlämna till varandra:
a) föremål som har använts vid begåendet av ett brott som medför utlämning av en person i enlighet med denna konvention, inklusive brottsverktyg; föremål som har förvärvats till följd av brottet eller som ersättning för detta, eller föremål som brottslingen har erhållit i utbyte mot föremål som förvärvats på detta sätt;
b) föremål som kan ha betydelse som bevis i ett brottmål; dessa föremål överlämnas även om utlämning av brottslingen inte kan genomföras på grund av dennes död, flykt eller andra omständigheter.
2. Om den anmodade fördragsslutande parten behöver de föremål som anges i första punkten i denna artikel som bevis i ett brottmål, kan deras överlämnande skjutas upp tills förfarandet i målet har avslutats.
3. Tredje parts rättigheter till överlämnade föremål består. Efter avslutat förfarande i målet ska dessa föremål återlämnas kostnadsfritt till den fördragsslutande part som överlämnade dem.
Artikel 78-1. Tillfällig överlämnande av en person som är häktad eller avtjänar ett frihetsberövande straff
1. Om det är nödvändigt att förhöra som vittne eller målsägande en person som är häktad eller avtjänar ett frihetsberövande straff på en annan avtalsslutande parts territorium, eller att genomföra en annan utredningsåtgärd med dennes deltagande, kan denna person, oavsett dess medborgarskap, på välgrundad begäran av den berörda avtalsslutande parten, genom beslut av generalåklagaren (åklagaren) i den anmodade avtalsslutande parten, tillfälligt överlämnas under förutsättning att personen hålls i förvar och återförs inom den fastställda tiden.
2. En begäran om tillfälligt överlämnande av den person som anges i punkt 1 i denna artikel ska upprättas i enlighet med bestämmelserna i artikel 7 och ska även innehålla uppgift om den tid under vilken personens närvaro krävs hos den begärande avtalsslutande parten.
3. Tillfälligt överlämnande av den person som anges i punkt 1 i denna artikel sker inte:
a) om personens samtycke till ett sådant överlämnande inte har inhämtats;
b) om personens närvaro krävs vid förundersökning eller rättegång på den anmodade avtalsslutande partens territorium;
c) om ett sådant överlämnande kan leda till att de fastställda tidsfristerna för personens häktning eller avtjänande av frihetsberövande straff överskrids.
4. För den person som anges i punkt 1 i denna artikel gäller de garantier som föreskrivs i punkt 1 i artikel 9.
Artikel 79. Underrättelse om fällande domar och uppgifter om brottsregister
1. Varje avtalsslutande part ska årligen meddela de andra avtalsslutande parterna uppgifter om lagakraftvunna fällande domar som meddelats av dess domstolar mot medborgare i den berörda avtalsslutande parten, samtidigt som befintliga fingeravtryck av de dömda översänds.
2. Varje avtalsslutande part ska kostnadsfritt tillhandahålla de andra avtalsslutande parterna, på deras begäran, uppgifter om brottsregister för personer som tidigare dömts av dess domstolar, om dessa personer åtalas för brott på den begärande avtalsslutande partens territorium.
Artikel 80. Särskild ordning för förbindelser
Förbindelser i frågor om utlämning och straffrättslig förföljelse sköts av de fördragsslutande parternas generalåklagare (åklagare).
Förbindelser i frågor om verkställighet av processuella och andra åtgärder som kräver åklagarens (domstolens) tillstånd sköts av åklagarmyndigheterna i den ordning som fastställs av de fördragsslutande parternas generalåklagare (åklagare).
Avdelning V. SLUTBESTÄMMELSER
Artikel 81. Frågor om tillämpningen av denna konvention
Frågor som uppstår vid tillämpningen av denna konvention avgörs av de fördragsslutande parternas behöriga myndigheter genom ömsesidig överenskommelse.
Artikel 82. Konventionens förhållande till internationella fördrag
Denna konvention påverkar inte bestämmelserna i andra internationella fördrag som de fördragsslutande parterna är parter i.
Artikel 83. Ikraftträdandeordning
1. Denna konvention ska ratificeras av de stater som undertecknat den. Ratifikationsinstrumenten ska deponeras hos Republiken Vitrysslands regering, som fungerar som depositarie för denna konvention.
2. Denna konvention träder i kraft den trettionde dagen efter den dag då det tredje ratifikationsinstrumentet deponeras hos depositarien. För en stat vars ratifikationsinstrument deponeras hos depositarien efter denna konventions ikraftträdande, träder den i kraft den trettionde dagen efter den dag då dess ratifikationsinstrument deponeras hos depositarien.
Artikel 84. Konventionens giltighetstid
1. Denna konvention gäller i fem år från dagen för dess ikraftträdande. Efter utgången av denna period förlängs konventionen automatiskt varje gång med en ny femårsperiod.
2. Varje fördragsslutande part kan frånträda denna konvention genom att skriftligen meddela depositarien om detta 12 månader före utgången av den aktuella femåriga giltighetsperioden.
Artikel 85. Verkan i tiden
Denna konventions verkan omfattar även rättsförhållanden som uppstått före dess ikraftträdande.
Artikel 86. Ordning för anslutning till konventionen
Till denna konvention kan efter dess ikraftträdande ansluta sig, med samtycke från alla fördragsslutande parter, andra stater genom att överlämna anslutningsinstrument till depositarien. Anslutningen anses ha trätt i kraft efter utgången av trettio dagar från den dag då depositarien mottog det sista meddelandet om samtycke till en sådan anslutning.
Artikel 87. Depositariens skyldigheter
Depositarien ska omedelbart underrätta alla stater som har undertecknat denna konvention och anslutit sig till den om datum för deponering av varje ratifikationsinstrument eller anslutningsinstrument, datum för konventionens ikraftträdande samt om mottagandet av andra meddelanden.
Upprättat i staden Minsk den 22 januari 1993 i ett enda originalexemplar på ryska språket. Originalexemplaret förvaras i arkivet hos Republiken Vitrysslands regering, som kommer att sända en bestyrkt kopia av denna konvention till konventionsstaterna.
För Republiken Armenien
För Republiken Vitryssland
För Republiken Kazakstan
För Republiken Kirgizistan
För Republiken Moldavien
För Ryska federationen
För Republiken Tadzjikistan
För Turkmenistan
För Republiken Uzbekistan
För Ukraina